White Trash

Jag fick en vit jul bildligt sett, en blöt jul alkoholhaltigt sett och en svart jul generellt sett. Jag var i svenska fjällen för första gången ever och det överträffade all förväntan. Åttio centimeter snö and counting, rosablå himmel och levande brasa i stugan. Eftermiddags-virren flödade och varje middag kantades av bubbel, vin och cognac. Tyvärr blev jag även osams med en i övrigt fin person, kanske för alltid.

Nu är jag i jakan och har eget rum med TV och minikyl. Jag blir bortskämd av syrran, syrrans kille och framförallt syrrans tvååring som bara ÄLSKAR mig. Sämre kan man ha det. Trots ett svart hjärta.

Malmös mjölkvita himmel

Att vara i Malmö så här års är som att ha ett immigt mjölkglas mellan sig själv och himlen. Varannan dag faller ett fint duggregn, varannan dag är det torrt. Det spelar ingen roll. Luften bli aldrig riktigt klar, ljuset blir aldrig transparent utan är alltid vitt och glåmigt. Vid Dalaplan blir detta extra vidrigt, eftersom Dalaplan inte bjuder på ett enda estetiskt avbrott från detta tegel, denna asfalt, parkeringsgarage, bilköer och obevakade övergångsställen som ÄR Dalaplan. Att lämna lägenheten är att stiga in i ett tomt mjölkglas där bilarnas vrål ekar ostört och gör all mellanmänsklig kommunikation i normal samtalston omöjlig.

Jaha. Detta konstaterade jag, och en halvtimme senare bröt solen fram. Symboliken i att detta sker samma timme som jag släpar min väska till stationen för att åka hem på obestämd tid är otvetydig. Malmö! Jag faller för tricket. Du får en chans till! Vi försöker en termin till. Men då får du fan skärpa dig.

Memriz

Typ min första promenad i Malmö, sen jag flyttat hit alltså.

• 
  

Jag minns en kväll för fyra år sedan, då jag drack mina avskedsöl på carmen. Mina då nära och kära var med och de smidde planer för allt tokigt jag skulle hitta på i Umeå. Jag fick en hel lista med mänsker och ställen att söka upp, se upp med eller slicka upp i brygga. Jag skulle bo i ett rum hemma hos Isaks far. Jag skulle frysa och bli vegan.

Vad hände med det!!! VA!!! Det blev möllan och falafel istället. Nu kommer jag hem igen. Kanske för alltid. Om jag får ett psykbryt och skiter i alltihop.

Earthcake!

Jag tyckte jag hörde något larm när jag vaknade i morse. Avlägset, och jag tänkte "Är det krig? Näääärå nu sover vi lite till."

Så jag missade hela spektaklet. Jag är så jävla förbannad. Jag har drömt hela mitt liv om att få vara med om ett earthcake, jag har t o m övervägt att flytta till California enkom för detta. Och vad gör jag när det blir min tur? Jag sover som en gris. Tydligen kan min kropp känna den viktiga skillnaden mellan skakningar som beror på livsfarlig jorbävning, och skakningar som beror på en sambo som vältrar sig lite av och an i sömnen. Det senare väcker mig ALLTID även efter 6 år med samme vältrare. Det förra orskakar uppenbarligen på sin höjd en grymtning.

http://www.youtube.com/watch?v=dd1TrXLa6JM

Life etcetera

Jaha, det rullar på kan man säga. Jag har passiviserat mig själv så pass att nästa steg är att skaffa platt-teve och digitalbox. Annars är nyheter sen senaste inlägget att jag kört en Suburban i Kalifornia, att jag snart läst klart ännu en termin och att jag köpt jodhpurs (obligatoriskt "i höst", har jag förstått). Det viktigaste är dock att jag byggt en life-size utter i keramik. Glädjs åt det.

En miljöbov är född

Jag tog ju lappen vetni! Det gick ju lätt som en plätt. Fy fan vilken lögn, det var ett heltidsjobb att övningsköra ska jag säga. Och jag trodde att min sista stund var kommen på uppkörningens morgon, var mycket nära att spy, ännu närmre att avstyra det hela i sista stund. Jag gjorde inget vidare ifrån mig heller, men jag fick lappen ändå och nu, fyra månader senare har jag fått låna en gul Polo som står här nere på gatan och som jag ska bli vän med. Jag tycker om att köra, men jag är fortfarande rädd inför varje tur. Vettskrämd. När vi skulle hämta den i garaget där den hör hemma, misslyckades jag ett par gånger med att köra upp för den branta utfarten (som går rakt ut på en välbesökt trottoar, följt av cyklelbana, och så ut på st eriksgatan som är sjukt trafikerad), fick motorstopp och rullade tillbaka, tog en paus och grinade lite. Men visst klarade jag det. Jag är ofta rädd och grinar MEN JAG GÖR DET ÄNDÅ. Varför släpper då inte rädslan, kan man undra. Sitter den så djupt eller. Mitt bilisthat och allmänna dödsångest förenas och mynnar ut i ett fysiskt illamående som inte påminner om något. Oftast försvinner det så fort jag börjar köra, men inte alltid.

Rädslan finns framför allt på det logiska intellektuella planet; jag vet att jag kan dö, om jag dabbar mig så dör jag, på 110-vägen finns ingen förlåtelse, inget andra försök. You snooze - you die. Vad kan bota skräcken? När tillvänjning inte räcker till?

Jag var rädd för hästar och för att rida när jag var liten, ändå stod jag där, varenda onsdag, och efteråt så lycklig så lycklig och längtade till nästa gång. Varför?

France - i backspegeln

Jag fick en dans på slottet som hette duga och jag var med Marie Malm och det var dope, men i övrigt lämnade frankrike en del att önska. Jag hann knappt prata med bruden, jag pratade definitivt inte med gummen och de flesta andra var bara helt dumma i huvudet. För att göra en lång historia kort slutade det med en dramatisk och svindyr hemflygning av gråtande flickvän, några dagar för tidigt, av generös och romantiskt lagd pojkvän i Sverige. Tillika hämtning på Arlanda. Som överraskning. Jag skattar mig lycklig. Jag var jävligt nära att falla på knä och fria i ankomsthallen på terminal 5 där och då, det ska sägas. Men jag köpte med mig en flaska rom och en Dior-deodorant istället. Nåt ska man väl ha kvar att längta efter.

.

Elin skrev något intressant i sin blogg idag. Hon skriver ofta intressant, men just det här var så peppigt att jag blir alldeles varm när jag tänker på det. Om jag bestämmer mig för att hon har rätt kommer jag att vara mycket lycklig, alltid.

Hon skrev: Olycklig kärlek är förresten ett icke begrepp. Kärlek kommer bara som kärlek. Det är alltid en ynnest att få älska någon.

Jag delar med mig av värdefull kunskap

Jag lade just, lite oväntat får man säga, Tommy Körbergs Judy min vän och Avenue Ds I'm a dirty bitch efter varann i kvällens playlist. Och dööm om min häpnad: båda är 2:22 långa. Vad e oddsen?

Splish splosh

Jag ska till la belle france på bröllop. Jag är mycket glad för detta. Utan tvekan är det också förknippat med bekymmer på många nivåer.

Men det skiter jag i.

För jag får bo i underbara Aix i fem dagar. Spankulera, sola, dricka kanske fem-sex liter rosévin i rottingstol på torgservering, tjattra med Mariemalm, kanske hänga med Lorpan, jag får ränna i det doftande och stinkande Marseille, kanske äta en tallrik moules på kajen, kanske åka båt, kanske dricka romdrinkar på barer på natten. Kanske dansa på technoklubb med Marie.

Och jag får garanterat en dans på slottet.

Godmorgon vackra värld!

Det är spännande när det gått så lång tid efter senaste loginen på bloggen att man glömmer lösenordet och får dra igenom sina fem standardslösen ett par ggr innan man hittar rätt.

Livet är mycket händelserikt just nu. Antikonsumismrörelsen har följaktligen fått stå tillbaka en smula. Jag har inte konsumerat särskilt mycket men nolltoleransen är upphävd. "Fasta leder till hetsätning", och jag vill inte utsätta mig för risken att hamna i shopping-bulimi. Istället tillämpar jag vett och sans. Jag vill rekommendera dig att göra detsamma. Jag bestämde mig för detta i början på mars och har sen dess köpt:

Två par braxer (ett för att mina bästa vardagsbraller gick sönder. Och ett för att de var så snygga.)
En vattenfast mascara

Tills vidare vill jag tipsa om en djupt tänkvärd tittning och läsning på ämnet modeindustrin.

Yahsamesh.

40kronorsrean knäckte mig såsom vinden knäcker en torr gren

En coctailklänning. Helt onödig. Bild kommer.

Back to basics

Den här killen, han kan njuta av livet han. Inte en pryl har han köpt i sitt liv. Inte har han önskat sig något heller. Hans bästa leksaker är en kylskåpsmagnet och en ballong (se nedan). Han gillar att skratta och säga "titta". Han gillar att gå fram och tillbaka och lägga saker på olika ställen och sedan hämta dem igen. Han gillar att promenera. Han gillar att bada. Han kan, om det behövs, gripa tag om en baby-sized fotboll med fötterna. Han gillar sin mamma och pappa. Han gillar mig.

Vad mer kan man begära av livet?

Man får inte vara dum

Det är härligt när andra ska ha sig ett kläd och vill ha mig som smakråd. Det känns skönt i köpnerven. Jag peppade en kompis att köpa en (mycket fin) rock igår, vilket han således gjorde. Var det fel av mig? Det kändes lite lurigt och jag fick en vibb av att jag kanske plötsligt var som den där knarklangaren på skolgården som själv aldrig skulle röra skiten. Jag tycker dock i ärlighetens namn att han passade fint i rocken. Till råga på allt var det second hand.

Kul med enkla medel

Ballonger. Nästan gratis. Mest för barn, men lika kul för vuxna!

Köpstopp Schmöpschtopp

Jag tycker ordet köpstopp låter så himla hårt. Jag gillar det inte. Nollkonsumtionsåret 2008 låter bättre. Men egentligen är det ju inte nollkonsumtion, jag handlar ju, bara inte så många onödiga saker. Måttfullhetsåret 2008 låter så trist att jag vill kräkas. Måttfullhet schmåttfullhet. Shopstop är kanske talande för innehållet men det låter så amerikaaanskt. Fy fan. Här aspirerar vi på en plats i kultureliten och då kan vi inte hålla på med jänkardravel.

Jag ställer frågan rakt ut: Vad ska babyn heta - Anna Lisa eller Greta?

Ett viktigt meddelande från Emma

Kära publik. På förekommen anledning vill jag klargöra en sak.

Jag har aldrig lidit under någon typ utav sjukligt missbruk av shopping. Inte shoppat mer än någon av er eller någon annan socialt välanpassad och välklädd västvärldsperson. Jag är en vanlig svensk människa som gillar fina saker och gillar kläder och jympaskor.

Ibland har jag shoppat lite mer än studentabudgeten kanske orkade med. Kanske ett okynnesköp av sneakers till fullpris. Men jag har alltid haft ordning på min ekonomi, och det har aldrig varit några övertrasseringar, krediter eller lån iblandade. Never ever in my life. Om jag har klagat över min ekonomi så är det fråga om koketteri; om att jag inte haft så mycket pengar som jag velat ha. Ingen kris.

Ibland har jag shoppat lite för att bli glad. Alla ni vet att det funkar, och alla ni har gjort det.

Att jag vill pröva att ha ett konsumtionsfritt år betyder INTE att jag har haft problem med shoppingmissbruk tidigare.

Det är ett experiment, på helt frivillig basis, med den trevliga bieffekten att jag får mer pengar över till annat. Och framförallt mer tid. Och mer plats att tänka. Och mer glädje av de saker jag faktiskt redan har.

Slut på meddelandet.

Flütta?

Nä ni, det här med att flytta kanske inte är helt genomtänkt. 2008 handlar visserligen om nyordning och katharsis. Men det hör också till 2008 att damma av och återvinna det gamla. Har storstädat badrummet idag, bl a skrubbat grönskiftande kalkavlagringar från både handfat och toastol. Påminde mig om min gamla chef på Glasshuset, en nitisk och granithård dam som lärde mig hur man skulle rengöra glassmaskinerna: "Och så gnor du!" Freshness! Jag tänker ommöblering, hämta hit min ena gardin som saknas (f n ersatt av ett mintgrönt underlakan), ringa värden och be om persienner, byta lite lampskärmar hit och dit och skaffa piffigt överkast. Jag har ju fått en ny soffa! En bäddis! Det är toppen. Det här kan nog bli bra.

Sen kan man inte argue with tiomånaders hyra, el inkluderad, stora fönster mot innergård och placeringen mittemellan gymmet och körskolan.

Motto 1 för 2008: "You take the things you like, then try to love the things you took" (Spector förstås).

Här är ju då artikeln om den lilla Anna som var sattsäga spiken i kistan för shoppingen för mig.

Waffenladen!

(Plagget på bilden har ingenting med samma plagg när det hänger i din garderob att göra)

Igår var ännu en prövningarnas dag. Det var dags att köpa födlispresse. Detta var förenat med både glädje och vånda. Det är skitkul att handla till andra, man ba vad glad hon/han kommer att bli, det här är så fint, hej och hå. När man väl hittar den perfekta presenten. Ofta hittar man först och främst en och annan perfekt present till sig själv.

Och gudars skymning, denna rea! Den blir min död! Såna vackra grejer det finns, och som de lockar och pockar; det är ju så billigt så billigt. "Det är nästan så det är DUMT att inte köpa den här", tänkte mitt gamla jag, som vanligt, med en carin wester-jacka på halva reapriset i näven. Men alter egot kontrade skarpt: "Nej du, om tre månader kommer den här jackan att kännas lika passé som alla dina andra gamla jackor Emma".

Alla mina favvobutiker runt Davidshall fick sig en omgång, och med ett lätt tryck över bröstet tvingades jag gå hem tomhänt (förutom födlispressen, jag hittade en jättebra). Igår kändes det jävligt sopigt faktiskt. Jag tänkte, att det är inte som om att världen går under bara för att jag köper mig ett antikt vinglas från gubben på kärleksgatan. Idag känns det underbart att med rent hjärta kunna skriva, att jag avhöll mig. Jag höll mitt alter ego i handen och jag avhöll mig.

To alla my baby-mamas mamas and my baby-papas papas

Liv Landell skriver, i Gt:s ledare i september förra året, angående en studie som gjorts på stressorer i småbarnsfamiljernas vardag:

"Och så var det detta med shoppingen.
En anmärknings-värd del i rapporten är nämligen sambandet som pekas ut mellan konsumtion och tidspress.
De som upplever störst tidspress är inte, som man skulle kunna tro, de särskilt socialt utsatta. Det är i stället de som har det gott ställt; de som konsumerar och äger mycket stressar mest.
Barnen får helt enkelt snällt vänta medan man köper, installerar, använder, underhåller och gör sig av med egendom."

VAD HAR JAG SAGT YOU PEOPLE! Det HÄR borde tas upp på föräldrautbilningarna. Detta är kärnan, summan, direktören för det hele. Shoppa mindre, få mer tid och pengar över till glädje och samvaro. Halleluja. Så enkelt. Så genialt. Mitt alter ego gnuggar nävarna, och plötsligt känns det inte så svårt för en stund. Inte så dumt alls.

Här är hela texten.

Halleluja Hare Krishna

Träning är i sanning kroppens och själens fullländade sammanstrålning. Jag har köpt DAS TRÄNINGSKORT för shoppingpengarna, idag var jag på yoga och det gör mig så lycklig. Lycklig lycklig lycklig!

Och, bättre upp: om två veckor börjar keramiken. Varje onsdag ska jag dreja, slabba, kavla och ringla i två och en halv timme. Det ni! Det är livskvalitet det. Och den KAN köpas för pengar!

Inventering

Jag har funderat litet på vad en person som jag behöver här i livet. Allt är naturligtvis relativt. Bland mina bekanta, finns det dem som är mycket lyckliga över skumgummimadrasser på golvet i en delad trea i Skäris, medan andra inte nöjer sig med mindre än ett stort hus och två (2) bilar. Det är olika.

När det gäller skodon kan jag konstatera följande behov för ett gott liv (för mig):

Ett par sköna och snygga vardagssneakers (jag har idag ca 13 par här hemma, kanske 5 par i Stockholm plus minst 20 par nerpackade på olika håll i landet)

Ett par träningsskor för inomhusbruk (det har jag)

Ett par träningsskor för utomhusbruk (det har jag)

Ett par robustare kängor för vintrig utomhusaktivitet t ex skogen, skridskor (det har jag)

Gummistövlar ett par (jag har 3 par)

Noll par andra skor såsom finskor, "promenadskor", pumps och dess likar(jag har ca åtta par som jag aldrig någonsin använder och dessutom hatar)

Noll par damstövlar (jag har tre par som jag nästan aldrig använder och dessutom hatar)

Slutsatsen är att det kommer dröja några år innan jag faktiskt behöver köpa nya pjuck.

Som om jag inte redan visste det.

Unni min unni

Om jag kunde skriva, så hade jag skrivit så här:

http://unnidrougge.blogg.se/1201608493_dug_till.html

Gröna fingrar ÄR det nya svart

Före: Vacker, frisk och något trångbodd Aloe Vera-planta.















Efter: Tre ganska ynkliga och sneda dito. En kompis sa att man inte KAN misslyckas med plantor ur kaktus familjen. Vi får väl se.

Mellandagsvårflyttombyggnadsrea

Jag gick på gågatan igår. Första gången sen nyår. Det var härligt ska jag säga eder. Jag strövade fritt och beundrade alla varor som blänkte i skyltfönstrena, förankrad vid tanken att jag inte ska ha en endaste sak. Det är skönt att veta att det inte är någon mening med att gå in och titta priset eller titta närmare. Det är skönt att slippa ångesten när jag hittar nåt helt underbart som ja ba måste ha, och som dessutom är på rea, herregud, ångesten när jag går därifrån utan att ha köpt det, beslutsångesten, gå tillbaka nästa dag och köpa, ångest över pengarna som det kostade, bajs bajs och ångest. Ångest är kanske ett starkt ord. Låt oss istället säga "bry". Ett sånt bry man kan ha på en shoppingrunda.

Samtidigt kände jag mig lite förmer, och det är ju en härlig känsla. "Mo ha ha", skrockade mitt nya spartanska alter ego, tyst, leende mot alla nervösa människor som kryssade mellan reabutikerna, armarna fulla av kassar i plast. "Kämpa på, alla ni lydiga konsumenter. Hur mycket ska ni köpa, innan ni finner den varan, som kan skänka mening åt era liv? Nej, det enda ni åstadkommer, är att ni öser mer bränsle på kapitalismens svärtande flamma." Och vidare: "Era tomma skal av nya plagg, för vilkas skull era surt förvärvade löner har östs in i detaljhandeln, i samma ögonblick som ni får dem på kontot. I morgon är det ingenting värt. Era fräna mobiler. Era dekorativa vaser i massproducerat glas. I morgon finns det nya varor att begära. Men i morgon är allting ingenting värt."

Sådan är hon, alter egot. En riktig filosof.

Moralens vetenskap II

Hm... höga ambitioner är det kanske man ska ha. Pretentiös måste man kanske inte va. Jag är visst lite osäker på vad pretentiös betyder, egentligen, från början. Identitetslös och obildad.

Prövningarnas tidevarv

Åh herregud. Dödsbilligt-rea på skivaffären i Värnhem. Jag som inte köpt en skiva på fem år blir helt till mig. Vill vill vill vill ha ha ha ha aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Moralens vetenskap

Det var forskningens dag på institutionen (för psykologi, i Lund) idag. En av doktoranderna (Jens Agerström) presenterade mycket spännande social kognitionsforskning på ämnet moral.

Det visar sig att den egna moralen ser olika ut, inför olika tidsavstånd. Dvs. just i nuet har vi lägre krav på oss själva när det gäller självkontroll och miljömedvetenhet, än på oss själva "i framtiden". Vi tenderar att tro, att våra ideal kommer att vara viktigare om 10 år än de är nu. I nuet är materialisktiska behov viktigare än ideal. Vi tillskriver alla våra icke försvarbara beteenden i nuet till kontexten. "Just nu behöver vi leva så här för att...." medan vi inte ser på samma sätt på vårt framtida beteende, där tror vi att individens djupt liggande egenskaper kommer att styra beteendet i högre grad.

Är det inte lustigt?

Jag kände mig stolt över att jag gör det här nu. Jag tror inte på materialism. Jag vill inte vara materialist. Jag vet att jag är en. Men jag vill inte. Precis som du har jag vanan inne att bygga min identitet kring vad jag konsumerar. Min identitet kretsar kring varumärken, hög standard och drömmar om pengar. Säg inte att du inte är likadan, för såvida du inte är Jaquie Phelan eller bor under en gran så är du lika illa däran som jag! Vi ska nu sluta slava åt konsumtionskulturen!

Jag vill hitta min verkliga identitet. Det låter sjukt pretto men pretto är fan det bästa som finns. Har man inte höga pretentioner kan man lika gärna lägga sig ner och dö.

Gröna fingrar - det nya svart

Jag fick huvudbry idag i affären. Alla dessa lockelser! Det var mitt första besök på StorIca i Mobilia. Hela Mobilia är märkligt nog en lockelse i sig. Jag var inne en sväng på Lagerhaus också, en av mina stora svagheter. Jag kunde se på alla underbart snygga saker, klämma lite, och faktiskt inte övermannas av habegär. Nåja, inte mer än att jag kunde sansa mig och gå därifrån tomhänt.

Ica iallafall, var proppfyllt med tveksamma prylar. Är en brödrost OK eller inte? Det är det. Jag måste äta bröd ibland, och jag måste frysa det för annars hinner limpan mögla eftersom jag är ett singelhushåll (ett sånt sorgligt ord), och då måste jag värma brödet i ugnen varje gång jag ska ha mig en macka, och då går det åt massor av energi och tar hundra år. Miljön, mina vänner. Så jag köpte en brödrost.

Jag köpte även plantjord! Jag ska plantera om den ljuvliga Aloe Veran jag fick på jobbet, efter kollegans son som är på asienresa. Återkommer med bilder. Att plantera om växter och ta skott känns helt rätt i vår. Gröna fingrar är det nya svart.

Och mat köpte jag. Det måste man ha. Jag avstod dock Honungsrostade jornötter. För jävla gott. Men inte nödvänigt precis.

It's not ok

Bra att lägga pengar på:

Resor med kommunala färdmedel, t ex en tågresa till danmark för middag o goda vänners lag

Träning, t ex hyra av badmintonbana

Öl på lokal, eller för att bjuda på hemma

Mat som är extra dyr för att den är ekologiskt, närproducerat etc ni fattar

En tavla

Nödvändiga saker t ex glödlampa, frimärke

Kurslitteratur

Inte så bra att lägga pengar på, och i mitt liv bannlyst:

Billiga kläder från storkedjor typ HM

Dyra kläder från bajsföretad typ Wesc

Bling-bling

Nya fina mappar till sin nya kurs

En ny dator (macbook eller varom heter) bara för att den gamla (Acer) är ful och slö

Allt annat som man inte behöver

Pretty words

Jag känner plötsligt ett tungt ansvar vila på mina något klena axlar. Det är fler som börjar dra åt samma håll. Som förebild har jag nu en moral att leva upp till, som omfattar fler än mig själv. Med huvudet högt axlar jag ledarrollen. Jag ska nu outa min blogg. Hittills har jag bara gett adressen till ett fåtal testpersoner, men nu är det allvar.

Detta är framtiden.

Moralpanik

Ok, ok. Jag har köpt en grej. Det hela var noga genomtänkt. Det fanns en sak som saknades i min gabberob: en varm kappa. Jag har korta jackor, vinterjackor och sommarjackor men ingen kappa. Det är helt sant, för den jag hade har blivit för liten. Så jag köpte den. Begagnad så klart, på Röda Korset. Välgörenhet och miljötänkt i ett. Svinabillig var den dessutom, fatta 90 spänn!

Detta var alltså inte ett undantag ifrån regeln, utan helt rätt enligt alla paragrafer. Ska jag ha något, så ska det fylla ett behov som redan finns, inte vara resultatet av planlös drift på stan. Det ska köpas second hand om möjligt (underkläder undantaget, men det lär jag inte behöva köpa nya de närmaste 10 åren). Och det ska framförallt vara nödvändigt.

Ok, ok, det var inte nödvändigt. Jag behövde så klart egentligen ingen jävla kappjävel, även fast jag inte hade någon, det är skitsnack hör jag ju nu när jag desperat försöker övertala mig själv om att det känns helt okej. Men nu blev det så. Herre förlåt mig.

Nedanstående

Alltså. Jag gnuggade alltså händerna, därför att ju fler som känner efter om det här med konsumtion ska få ta all den plats det tar, eller om vi alla kanske mår bra av att sansa oss lite, ju fler desto bättre. Nu är kanske inte Krille den girigaste konsumenten av oss här på jorden. Men ändå!

Framtiden

Ringar på vattnet, mina vänner. Ringar på vattnet. Det är inte bara jag som tycker att det här med antishopping är the new way. Min vän Krille är införstådd med mitt nyårslöfte. Han tog upp saken igår då vi ätit middag. "Det är inte så dumt det här med köpstopp tycker jag", sa han fundersamt på sin härliga skånska. Vi hade en lång diskussion om ämnet hela gänget, och jag bara myste i viskosklänningen (japp! inköpt 2004 på Way Västermalm) och gnuggade händerna i smyg.

Han har tydligen försökt infiltrera sin tjej också. Hon och jag ska, av helt andra skäl, spela badminton ihop. Det är fantastiskt bra. Jag suger förmodligen eftersom jag inte lyft en rack sen jympan i gymnasiet då Louise Geijer, som har spelat tennis hela sitt liv, klådde mig i badmintonhallen i Skanstull.

Vatten under bron. Och ringar på vattnet.

Var jag bor nu? Södra Förstadsgatan.

Var jag bor nu? Södra Förstadsgatan mina vänner..

Moving on up

Här bor jag.

I detta nyordningens år 2008 ingår i planen att jag ska flytta. Jag ska inte bara boka hundra lägenheter, ändra mig i sista sekunden och därför förlora all min kötid, som jag gjorde t ex för ett år sen. Jag SKA flytta. Tyvärr inte hem till Stockholm. Utan antingen till någon trevlig tvåa vid Värnhem/Rösjöstaden. Eller till något centralt i Lund.

För er som inte vet, så är Värnhem lite mer "stad"än där jag bor nu. Det är sattsäga knutpunkt för linjetrafik och fyllgubbar här i Malmö. Arkitektoniskt påminner det mig om Fridhemsplan. Har tittat på en tvåa på torget, icke-trafikstört läge och sjukt mycket storstadskänsla. Jag är tvåa i kön men jag tror inte jag får den.

Jag ska också boka en tvåa i Rörsjöstaden, "aningen mörk" beskrivs den som vilket är oroväckande men allt annat verkar fint. För er som inte vet så är Rörsjöstaden arkitekoniskt som ett mini-Östermalm, och i alla andra avseenden såsom Malmö är mest dvs absolut ingenting som Östermalm. Där skulle jag trivas.

This is how it works: you feel a little worse

Åhå. Bieffekterna av min avvänjning har redan börjat visa sig. Det är smärtsamt och befriande på samma gång.

Jag har provat kläder igen men inte köpt nåt.

Jag har vridit och vänt på antika champagneglas. De kråmade sig och blänkte i skenet av en trearmad trefärgad golvlampa som jag också ville ha (bara 1.100:-) men inte en krona undslapp min kyska pengabörs. Nollkonsumtion, for real.

Bieffekterna sprider sig till livets alla områden, några av dem åtminstone. Eller så var det festen i lördags som något inom mig blev alldeles förlöst och återuppväckt, jag som inte fått festa på riktigt på hela hösten. Eller så är det vår-paniken som kommer efter vinterdeppet och terminsslut-stressen, som får mig att börja tänka igen, på gott och ont. Jag har iaf legat vaken en massa nätter och flera helt sjukt bra projekt har kommit till mig då. Den lille konstnären i mig har alltså vaknat. Jag tror det är mitt shoppingfria alterego som tar form och gör sig hörd, fösiktigt, steg för steg. Jag älskar henne.

Bitter? No, I just love to complaint

Idag är inte alls en bra dag. Inte bra dag, nej, inte det minsta. Jo förresten, att fika med Emil och Emelie var trevligt. Resten av dagen har jag känt den tunga mörka klumpen i magen. Oj oj oj. Jag ska sova på saken och sen ska jag ta Stockholmshelg på saken. Stressad ska jag först flacka Skåne runt imorgon, med Stockholmspackningen på ryggen, sen ska jag ta tåget HEM. HEM till Bo, Hornsgatan, mamma, Elin, snöslask och en drypande fet bröllopsfest.

Som grädde på moset tvingas jag idag inse att min kontorsstol är pajko. Den sjunker ner av sig själv, långsamt och nästan omärkligt, och plötsligt upptäcker man att man sitter som en dvärg vid tangentbordet. Och jag som har köpstopp.

Shopping macht frei

Jag var på NoaNoa-rea idag. Jag var fast besluten att bryta mitt nyårslöfte och hamstra. Det skulle vara det sista rycket intalade jag mig, ja för tusan det är det värt. Deras kläder är ju faktiskt sydda i jätteschyssta tyger och i tidlös design, och så har jag ju väntat på rean så länge.

Jag provade kläder, jag svettades i provhytten, jag vände och vred och koketterade. Jag var väldigt fin men såg ärligt talat ganska mesig ut i kläderna. För den som inte vet gör noanoa kläder inspirerade av typ 1890- t.o.m. 1940-talet. Det kan ju vara väldigt läckert, men kombinerar man fel kan det hända att man ser mer ut som någon typ av kolonial-brittisk, Skagen-målare, mustig-rosenträdgård, that kind of tant. Inget ont om tanter. Men. Var sak har sin tid.

Nej, det blev ingen affär, jag hängde skamset tillbaka varenda plagg. Jag sneglade på det stressade butiksbiträdet (hennes klädstil? se ovan) och pulade in alltihop i sektionen som jag gissar gått under arbetsnamnet "blått, uppklätt" eller liknande vid hängningen. Efterår kände jag mig lite tom, lite snopen, men också lättad. Jag visste att om jag hade handlat något trots mitt nyårslöfte så hade jag känt mig lite smutsig. Jag hade tvångsburit plagget dagligen tills det föll sönder i trådar, för att bevisa för mig själv att jag VERKLIGEN behövde just en sån.

Det värsta är att det inte var moralen som stoppade mig. Det var att jag såg ganska mesig ut i kläderna.

Nu börjas det

I år ska vi snåla, spara, gneta och tacka nej. Vi ska lappa och laga, vi ska återvinna och ge bort. Vi ska rota i containrar, vi ska låta gågatan gro igen, vi ska bojkotta gallerian. Vi ska skona miljön och vi kommer att bli rika på kuppen. Jag talar om mig och mitt nya alter ego: ja, hon har inget namn ännu, men hon är den moderna människan. En Emma för 2008.

Allt ovan gäller för prylar och kläder, men även för vänner och fenomen. Allt jag älskat och ratat ska rotas fram och dammas av. Med ömsinta händer ska jag putsa av en bortglömd vän, ett slocknat intresse, hopklibbade målarpenslar, en dammig skivback. Allt är förlåtet!

Det kommer inte att bli någon dans på torkade sparade dammiga gamla rosor som jag fått på en teaterpremiär i åttan. Jag älskar, älskar, älskar att shoppa, och det är egentligen den enda talang jag har har låtit utveckla de senaste åren. Jag är lat. Jag kan spendera timmar på tradera, facebook eller vid teven. Jag blir svettig vid tanken på att ringa till folk jag inte ringt på åratal. Jag kommer att göra allt för att få tillfälle att fuska. MEN! Mitt nya alter ego ska väga upp och stå emot, det är härmed hennes uppgift och hon kommer att bli proffs på det.

ÄR NI MED MIG????