40kronorsrean knäckte mig såsom vinden knäcker en torr gren

En coctailklänning. Helt onödig. Bild kommer.

Back to basics

Den här killen, han kan njuta av livet han. Inte en pryl har han köpt i sitt liv. Inte har han önskat sig något heller. Hans bästa leksaker är en kylskåpsmagnet och en ballong (se nedan). Han gillar att skratta och säga "titta". Han gillar att gå fram och tillbaka och lägga saker på olika ställen och sedan hämta dem igen. Han gillar att promenera. Han gillar att bada. Han kan, om det behövs, gripa tag om en baby-sized fotboll med fötterna. Han gillar sin mamma och pappa. Han gillar mig.

Vad mer kan man begära av livet?

Man får inte vara dum

Det är härligt när andra ska ha sig ett kläd och vill ha mig som smakråd. Det känns skönt i köpnerven. Jag peppade en kompis att köpa en (mycket fin) rock igår, vilket han således gjorde. Var det fel av mig? Det kändes lite lurigt och jag fick en vibb av att jag kanske plötsligt var som den där knarklangaren på skolgården som själv aldrig skulle röra skiten. Jag tycker dock i ärlighetens namn att han passade fint i rocken. Till råga på allt var det second hand.

Kul med enkla medel

Ballonger. Nästan gratis. Mest för barn, men lika kul för vuxna!

Köpstopp Schmöpschtopp

Jag tycker ordet köpstopp låter så himla hårt. Jag gillar det inte. Nollkonsumtionsåret 2008 låter bättre. Men egentligen är det ju inte nollkonsumtion, jag handlar ju, bara inte så många onödiga saker. Måttfullhetsåret 2008 låter så trist att jag vill kräkas. Måttfullhet schmåttfullhet. Shopstop är kanske talande för innehållet men det låter så amerikaaanskt. Fy fan. Här aspirerar vi på en plats i kultureliten och då kan vi inte hålla på med jänkardravel.

Jag ställer frågan rakt ut: Vad ska babyn heta - Anna Lisa eller Greta?

Ett viktigt meddelande från Emma

Kära publik. På förekommen anledning vill jag klargöra en sak.

Jag har aldrig lidit under någon typ utav sjukligt missbruk av shopping. Inte shoppat mer än någon av er eller någon annan socialt välanpassad och välklädd västvärldsperson. Jag är en vanlig svensk människa som gillar fina saker och gillar kläder och jympaskor.

Ibland har jag shoppat lite mer än studentabudgeten kanske orkade med. Kanske ett okynnesköp av sneakers till fullpris. Men jag har alltid haft ordning på min ekonomi, och det har aldrig varit några övertrasseringar, krediter eller lån iblandade. Never ever in my life. Om jag har klagat över min ekonomi så är det fråga om koketteri; om att jag inte haft så mycket pengar som jag velat ha. Ingen kris.

Ibland har jag shoppat lite för att bli glad. Alla ni vet att det funkar, och alla ni har gjort det.

Att jag vill pröva att ha ett konsumtionsfritt år betyder INTE att jag har haft problem med shoppingmissbruk tidigare.

Det är ett experiment, på helt frivillig basis, med den trevliga bieffekten att jag får mer pengar över till annat. Och framförallt mer tid. Och mer plats att tänka. Och mer glädje av de saker jag faktiskt redan har.

Slut på meddelandet.

Flütta?

Nä ni, det här med att flytta kanske inte är helt genomtänkt. 2008 handlar visserligen om nyordning och katharsis. Men det hör också till 2008 att damma av och återvinna det gamla. Har storstädat badrummet idag, bl a skrubbat grönskiftande kalkavlagringar från både handfat och toastol. Påminde mig om min gamla chef på Glasshuset, en nitisk och granithård dam som lärde mig hur man skulle rengöra glassmaskinerna: "Och så gnor du!" Freshness! Jag tänker ommöblering, hämta hit min ena gardin som saknas (f n ersatt av ett mintgrönt underlakan), ringa värden och be om persienner, byta lite lampskärmar hit och dit och skaffa piffigt överkast. Jag har ju fått en ny soffa! En bäddis! Det är toppen. Det här kan nog bli bra.

Sen kan man inte argue with tiomånaders hyra, el inkluderad, stora fönster mot innergård och placeringen mittemellan gymmet och körskolan.

Motto 1 för 2008: "You take the things you like, then try to love the things you took" (Spector förstås).

Här är ju då artikeln om den lilla Anna som var sattsäga spiken i kistan för shoppingen för mig.

Waffenladen!

(Plagget på bilden har ingenting med samma plagg när det hänger i din garderob att göra)

Igår var ännu en prövningarnas dag. Det var dags att köpa födlispresse. Detta var förenat med både glädje och vånda. Det är skitkul att handla till andra, man ba vad glad hon/han kommer att bli, det här är så fint, hej och hå. När man väl hittar den perfekta presenten. Ofta hittar man först och främst en och annan perfekt present till sig själv.

Och gudars skymning, denna rea! Den blir min död! Såna vackra grejer det finns, och som de lockar och pockar; det är ju så billigt så billigt. "Det är nästan så det är DUMT att inte köpa den här", tänkte mitt gamla jag, som vanligt, med en carin wester-jacka på halva reapriset i näven. Men alter egot kontrade skarpt: "Nej du, om tre månader kommer den här jackan att kännas lika passé som alla dina andra gamla jackor Emma".

Alla mina favvobutiker runt Davidshall fick sig en omgång, och med ett lätt tryck över bröstet tvingades jag gå hem tomhänt (förutom födlispressen, jag hittade en jättebra). Igår kändes det jävligt sopigt faktiskt. Jag tänkte, att det är inte som om att världen går under bara för att jag köper mig ett antikt vinglas från gubben på kärleksgatan. Idag känns det underbart att med rent hjärta kunna skriva, att jag avhöll mig. Jag höll mitt alter ego i handen och jag avhöll mig.

To alla my baby-mamas mamas and my baby-papas papas

Liv Landell skriver, i Gt:s ledare i september förra året, angående en studie som gjorts på stressorer i småbarnsfamiljernas vardag:

"Och så var det detta med shoppingen.
En anmärknings-värd del i rapporten är nämligen sambandet som pekas ut mellan konsumtion och tidspress.
De som upplever störst tidspress är inte, som man skulle kunna tro, de särskilt socialt utsatta. Det är i stället de som har det gott ställt; de som konsumerar och äger mycket stressar mest.
Barnen får helt enkelt snällt vänta medan man köper, installerar, använder, underhåller och gör sig av med egendom."

VAD HAR JAG SAGT YOU PEOPLE! Det HÄR borde tas upp på föräldrautbilningarna. Detta är kärnan, summan, direktören för det hele. Shoppa mindre, få mer tid och pengar över till glädje och samvaro. Halleluja. Så enkelt. Så genialt. Mitt alter ego gnuggar nävarna, och plötsligt känns det inte så svårt för en stund. Inte så dumt alls.

Här är hela texten.