White Trash

Jag fick en vit jul bildligt sett, en blöt jul alkoholhaltigt sett och en svart jul generellt sett. Jag var i svenska fjällen för första gången ever och det överträffade all förväntan. Åttio centimeter snö and counting, rosablå himmel och levande brasa i stugan. Eftermiddags-virren flödade och varje middag kantades av bubbel, vin och cognac. Tyvärr blev jag även osams med en i övrigt fin person, kanske för alltid.

Nu är jag i jakan och har eget rum med TV och minikyl. Jag blir bortskämd av syrran, syrrans kille och framförallt syrrans tvååring som bara ÄLSKAR mig. Sämre kan man ha det. Trots ett svart hjärta.

Malmös mjölkvita himmel

Att vara i Malmö så här års är som att ha ett immigt mjölkglas mellan sig själv och himlen. Varannan dag faller ett fint duggregn, varannan dag är det torrt. Det spelar ingen roll. Luften bli aldrig riktigt klar, ljuset blir aldrig transparent utan är alltid vitt och glåmigt. Vid Dalaplan blir detta extra vidrigt, eftersom Dalaplan inte bjuder på ett enda estetiskt avbrott från detta tegel, denna asfalt, parkeringsgarage, bilköer och obevakade övergångsställen som ÄR Dalaplan. Att lämna lägenheten är att stiga in i ett tomt mjölkglas där bilarnas vrål ekar ostört och gör all mellanmänsklig kommunikation i normal samtalston omöjlig.

Jaha. Detta konstaterade jag, och en halvtimme senare bröt solen fram. Symboliken i att detta sker samma timme som jag släpar min väska till stationen för att åka hem på obestämd tid är otvetydig. Malmö! Jag faller för tricket. Du får en chans till! Vi försöker en termin till. Men då får du fan skärpa dig.

Memriz

Typ min första promenad i Malmö, sen jag flyttat hit alltså.

• 
  

Jag minns en kväll för fyra år sedan, då jag drack mina avskedsöl på carmen. Mina då nära och kära var med och de smidde planer för allt tokigt jag skulle hitta på i Umeå. Jag fick en hel lista med mänsker och ställen att söka upp, se upp med eller slicka upp i brygga. Jag skulle bo i ett rum hemma hos Isaks far. Jag skulle frysa och bli vegan.

Vad hände med det!!! VA!!! Det blev möllan och falafel istället. Nu kommer jag hem igen. Kanske för alltid. Om jag får ett psykbryt och skiter i alltihop.

Earthcake!

Jag tyckte jag hörde något larm när jag vaknade i morse. Avlägset, och jag tänkte "Är det krig? Näääärå nu sover vi lite till."

Så jag missade hela spektaklet. Jag är så jävla förbannad. Jag har drömt hela mitt liv om att få vara med om ett earthcake, jag har t o m övervägt att flytta till California enkom för detta. Och vad gör jag när det blir min tur? Jag sover som en gris. Tydligen kan min kropp känna den viktiga skillnaden mellan skakningar som beror på livsfarlig jorbävning, och skakningar som beror på en sambo som vältrar sig lite av och an i sömnen. Det senare väcker mig ALLTID även efter 6 år med samme vältrare. Det förra orskakar uppenbarligen på sin höjd en grymtning.

http://www.youtube.com/watch?v=dd1TrXLa6JM

Life etcetera

Jaha, det rullar på kan man säga. Jag har passiviserat mig själv så pass att nästa steg är att skaffa platt-teve och digitalbox. Annars är nyheter sen senaste inlägget att jag kört en Suburban i Kalifornia, att jag snart läst klart ännu en termin och att jag köpt jodhpurs (obligatoriskt "i höst", har jag förstått). Det viktigaste är dock att jag byggt en life-size utter i keramik. Glädjs åt det.