Halleluja Hare Krishna

Träning är i sanning kroppens och själens fullländade sammanstrålning. Jag har köpt DAS TRÄNINGSKORT för shoppingpengarna, idag var jag på yoga och det gör mig så lycklig. Lycklig lycklig lycklig!

Och, bättre upp: om två veckor börjar keramiken. Varje onsdag ska jag dreja, slabba, kavla och ringla i två och en halv timme. Det ni! Det är livskvalitet det. Och den KAN köpas för pengar!

Inventering

Jag har funderat litet på vad en person som jag behöver här i livet. Allt är naturligtvis relativt. Bland mina bekanta, finns det dem som är mycket lyckliga över skumgummimadrasser på golvet i en delad trea i Skäris, medan andra inte nöjer sig med mindre än ett stort hus och två (2) bilar. Det är olika.

När det gäller skodon kan jag konstatera följande behov för ett gott liv (för mig):

Ett par sköna och snygga vardagssneakers (jag har idag ca 13 par här hemma, kanske 5 par i Stockholm plus minst 20 par nerpackade på olika håll i landet)

Ett par träningsskor för inomhusbruk (det har jag)

Ett par träningsskor för utomhusbruk (det har jag)

Ett par robustare kängor för vintrig utomhusaktivitet t ex skogen, skridskor (det har jag)

Gummistövlar ett par (jag har 3 par)

Noll par andra skor såsom finskor, "promenadskor", pumps och dess likar(jag har ca åtta par som jag aldrig någonsin använder och dessutom hatar)

Noll par damstövlar (jag har tre par som jag nästan aldrig använder och dessutom hatar)

Slutsatsen är att det kommer dröja några år innan jag faktiskt behöver köpa nya pjuck.

Som om jag inte redan visste det.

Unni min unni

Om jag kunde skriva, så hade jag skrivit så här:

http://unnidrougge.blogg.se/1201608493_dug_till.html

Gröna fingrar ÄR det nya svart

Före: Vacker, frisk och något trångbodd Aloe Vera-planta.















Efter: Tre ganska ynkliga och sneda dito. En kompis sa att man inte KAN misslyckas med plantor ur kaktus familjen. Vi får väl se.

Mellandagsvårflyttombyggnadsrea

Jag gick på gågatan igår. Första gången sen nyår. Det var härligt ska jag säga eder. Jag strövade fritt och beundrade alla varor som blänkte i skyltfönstrena, förankrad vid tanken att jag inte ska ha en endaste sak. Det är skönt att veta att det inte är någon mening med att gå in och titta priset eller titta närmare. Det är skönt att slippa ångesten när jag hittar nåt helt underbart som ja ba måste ha, och som dessutom är på rea, herregud, ångesten när jag går därifrån utan att ha köpt det, beslutsångesten, gå tillbaka nästa dag och köpa, ångest över pengarna som det kostade, bajs bajs och ångest. Ångest är kanske ett starkt ord. Låt oss istället säga "bry". Ett sånt bry man kan ha på en shoppingrunda.

Samtidigt kände jag mig lite förmer, och det är ju en härlig känsla. "Mo ha ha", skrockade mitt nya spartanska alter ego, tyst, leende mot alla nervösa människor som kryssade mellan reabutikerna, armarna fulla av kassar i plast. "Kämpa på, alla ni lydiga konsumenter. Hur mycket ska ni köpa, innan ni finner den varan, som kan skänka mening åt era liv? Nej, det enda ni åstadkommer, är att ni öser mer bränsle på kapitalismens svärtande flamma." Och vidare: "Era tomma skal av nya plagg, för vilkas skull era surt förvärvade löner har östs in i detaljhandeln, i samma ögonblick som ni får dem på kontot. I morgon är det ingenting värt. Era fräna mobiler. Era dekorativa vaser i massproducerat glas. I morgon finns det nya varor att begära. Men i morgon är allting ingenting värt."

Sådan är hon, alter egot. En riktig filosof.

Moralens vetenskap II

Hm... höga ambitioner är det kanske man ska ha. Pretentiös måste man kanske inte va. Jag är visst lite osäker på vad pretentiös betyder, egentligen, från början. Identitetslös och obildad.

Prövningarnas tidevarv

Åh herregud. Dödsbilligt-rea på skivaffären i Värnhem. Jag som inte köpt en skiva på fem år blir helt till mig. Vill vill vill vill ha ha ha ha aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Moralens vetenskap

Det var forskningens dag på institutionen (för psykologi, i Lund) idag. En av doktoranderna (Jens Agerström) presenterade mycket spännande social kognitionsforskning på ämnet moral.

Det visar sig att den egna moralen ser olika ut, inför olika tidsavstånd. Dvs. just i nuet har vi lägre krav på oss själva när det gäller självkontroll och miljömedvetenhet, än på oss själva "i framtiden". Vi tenderar att tro, att våra ideal kommer att vara viktigare om 10 år än de är nu. I nuet är materialisktiska behov viktigare än ideal. Vi tillskriver alla våra icke försvarbara beteenden i nuet till kontexten. "Just nu behöver vi leva så här för att...." medan vi inte ser på samma sätt på vårt framtida beteende, där tror vi att individens djupt liggande egenskaper kommer att styra beteendet i högre grad.

Är det inte lustigt?

Jag kände mig stolt över att jag gör det här nu. Jag tror inte på materialism. Jag vill inte vara materialist. Jag vet att jag är en. Men jag vill inte. Precis som du har jag vanan inne att bygga min identitet kring vad jag konsumerar. Min identitet kretsar kring varumärken, hög standard och drömmar om pengar. Säg inte att du inte är likadan, för såvida du inte är Jaquie Phelan eller bor under en gran så är du lika illa däran som jag! Vi ska nu sluta slava åt konsumtionskulturen!

Jag vill hitta min verkliga identitet. Det låter sjukt pretto men pretto är fan det bästa som finns. Har man inte höga pretentioner kan man lika gärna lägga sig ner och dö.

Gröna fingrar - det nya svart

Jag fick huvudbry idag i affären. Alla dessa lockelser! Det var mitt första besök på StorIca i Mobilia. Hela Mobilia är märkligt nog en lockelse i sig. Jag var inne en sväng på Lagerhaus också, en av mina stora svagheter. Jag kunde se på alla underbart snygga saker, klämma lite, och faktiskt inte övermannas av habegär. Nåja, inte mer än att jag kunde sansa mig och gå därifrån tomhänt.

Ica iallafall, var proppfyllt med tveksamma prylar. Är en brödrost OK eller inte? Det är det. Jag måste äta bröd ibland, och jag måste frysa det för annars hinner limpan mögla eftersom jag är ett singelhushåll (ett sånt sorgligt ord), och då måste jag värma brödet i ugnen varje gång jag ska ha mig en macka, och då går det åt massor av energi och tar hundra år. Miljön, mina vänner. Så jag köpte en brödrost.

Jag köpte även plantjord! Jag ska plantera om den ljuvliga Aloe Veran jag fick på jobbet, efter kollegans son som är på asienresa. Återkommer med bilder. Att plantera om växter och ta skott känns helt rätt i vår. Gröna fingrar är det nya svart.

Och mat köpte jag. Det måste man ha. Jag avstod dock Honungsrostade jornötter. För jävla gott. Men inte nödvänigt precis.

It's not ok

Bra att lägga pengar på:

Resor med kommunala färdmedel, t ex en tågresa till danmark för middag o goda vänners lag

Träning, t ex hyra av badmintonbana

Öl på lokal, eller för att bjuda på hemma

Mat som är extra dyr för att den är ekologiskt, närproducerat etc ni fattar

En tavla

Nödvändiga saker t ex glödlampa, frimärke

Kurslitteratur

Inte så bra att lägga pengar på, och i mitt liv bannlyst:

Billiga kläder från storkedjor typ HM

Dyra kläder från bajsföretad typ Wesc

Bling-bling

Nya fina mappar till sin nya kurs

En ny dator (macbook eller varom heter) bara för att den gamla (Acer) är ful och slö

Allt annat som man inte behöver

Pretty words

Jag känner plötsligt ett tungt ansvar vila på mina något klena axlar. Det är fler som börjar dra åt samma håll. Som förebild har jag nu en moral att leva upp till, som omfattar fler än mig själv. Med huvudet högt axlar jag ledarrollen. Jag ska nu outa min blogg. Hittills har jag bara gett adressen till ett fåtal testpersoner, men nu är det allvar.

Detta är framtiden.

Moralpanik

Ok, ok. Jag har köpt en grej. Det hela var noga genomtänkt. Det fanns en sak som saknades i min gabberob: en varm kappa. Jag har korta jackor, vinterjackor och sommarjackor men ingen kappa. Det är helt sant, för den jag hade har blivit för liten. Så jag köpte den. Begagnad så klart, på Röda Korset. Välgörenhet och miljötänkt i ett. Svinabillig var den dessutom, fatta 90 spänn!

Detta var alltså inte ett undantag ifrån regeln, utan helt rätt enligt alla paragrafer. Ska jag ha något, så ska det fylla ett behov som redan finns, inte vara resultatet av planlös drift på stan. Det ska köpas second hand om möjligt (underkläder undantaget, men det lär jag inte behöva köpa nya de närmaste 10 åren). Och det ska framförallt vara nödvändigt.

Ok, ok, det var inte nödvändigt. Jag behövde så klart egentligen ingen jävla kappjävel, även fast jag inte hade någon, det är skitsnack hör jag ju nu när jag desperat försöker övertala mig själv om att det känns helt okej. Men nu blev det så. Herre förlåt mig.

Nedanstående

Alltså. Jag gnuggade alltså händerna, därför att ju fler som känner efter om det här med konsumtion ska få ta all den plats det tar, eller om vi alla kanske mår bra av att sansa oss lite, ju fler desto bättre. Nu är kanske inte Krille den girigaste konsumenten av oss här på jorden. Men ändå!

Framtiden

Ringar på vattnet, mina vänner. Ringar på vattnet. Det är inte bara jag som tycker att det här med antishopping är the new way. Min vän Krille är införstådd med mitt nyårslöfte. Han tog upp saken igår då vi ätit middag. "Det är inte så dumt det här med köpstopp tycker jag", sa han fundersamt på sin härliga skånska. Vi hade en lång diskussion om ämnet hela gänget, och jag bara myste i viskosklänningen (japp! inköpt 2004 på Way Västermalm) och gnuggade händerna i smyg.

Han har tydligen försökt infiltrera sin tjej också. Hon och jag ska, av helt andra skäl, spela badminton ihop. Det är fantastiskt bra. Jag suger förmodligen eftersom jag inte lyft en rack sen jympan i gymnasiet då Louise Geijer, som har spelat tennis hela sitt liv, klådde mig i badmintonhallen i Skanstull.

Vatten under bron. Och ringar på vattnet.

Var jag bor nu? Södra Förstadsgatan.

Var jag bor nu? Södra Förstadsgatan mina vänner..

Moving on up

Här bor jag.

I detta nyordningens år 2008 ingår i planen att jag ska flytta. Jag ska inte bara boka hundra lägenheter, ändra mig i sista sekunden och därför förlora all min kötid, som jag gjorde t ex för ett år sen. Jag SKA flytta. Tyvärr inte hem till Stockholm. Utan antingen till någon trevlig tvåa vid Värnhem/Rösjöstaden. Eller till något centralt i Lund.

För er som inte vet, så är Värnhem lite mer "stad"än där jag bor nu. Det är sattsäga knutpunkt för linjetrafik och fyllgubbar här i Malmö. Arkitektoniskt påminner det mig om Fridhemsplan. Har tittat på en tvåa på torget, icke-trafikstört läge och sjukt mycket storstadskänsla. Jag är tvåa i kön men jag tror inte jag får den.

Jag ska också boka en tvåa i Rörsjöstaden, "aningen mörk" beskrivs den som vilket är oroväckande men allt annat verkar fint. För er som inte vet så är Rörsjöstaden arkitekoniskt som ett mini-Östermalm, och i alla andra avseenden såsom Malmö är mest dvs absolut ingenting som Östermalm. Där skulle jag trivas.

This is how it works: you feel a little worse

Åhå. Bieffekterna av min avvänjning har redan börjat visa sig. Det är smärtsamt och befriande på samma gång.

Jag har provat kläder igen men inte köpt nåt.

Jag har vridit och vänt på antika champagneglas. De kråmade sig och blänkte i skenet av en trearmad trefärgad golvlampa som jag också ville ha (bara 1.100:-) men inte en krona undslapp min kyska pengabörs. Nollkonsumtion, for real.

Bieffekterna sprider sig till livets alla områden, några av dem åtminstone. Eller så var det festen i lördags som något inom mig blev alldeles förlöst och återuppväckt, jag som inte fått festa på riktigt på hela hösten. Eller så är det vår-paniken som kommer efter vinterdeppet och terminsslut-stressen, som får mig att börja tänka igen, på gott och ont. Jag har iaf legat vaken en massa nätter och flera helt sjukt bra projekt har kommit till mig då. Den lille konstnären i mig har alltså vaknat. Jag tror det är mitt shoppingfria alterego som tar form och gör sig hörd, fösiktigt, steg för steg. Jag älskar henne.

Bitter? No, I just love to complaint

Idag är inte alls en bra dag. Inte bra dag, nej, inte det minsta. Jo förresten, att fika med Emil och Emelie var trevligt. Resten av dagen har jag känt den tunga mörka klumpen i magen. Oj oj oj. Jag ska sova på saken och sen ska jag ta Stockholmshelg på saken. Stressad ska jag först flacka Skåne runt imorgon, med Stockholmspackningen på ryggen, sen ska jag ta tåget HEM. HEM till Bo, Hornsgatan, mamma, Elin, snöslask och en drypande fet bröllopsfest.

Som grädde på moset tvingas jag idag inse att min kontorsstol är pajko. Den sjunker ner av sig själv, långsamt och nästan omärkligt, och plötsligt upptäcker man att man sitter som en dvärg vid tangentbordet. Och jag som har köpstopp.

Shopping macht frei

Jag var på NoaNoa-rea idag. Jag var fast besluten att bryta mitt nyårslöfte och hamstra. Det skulle vara det sista rycket intalade jag mig, ja för tusan det är det värt. Deras kläder är ju faktiskt sydda i jätteschyssta tyger och i tidlös design, och så har jag ju väntat på rean så länge.

Jag provade kläder, jag svettades i provhytten, jag vände och vred och koketterade. Jag var väldigt fin men såg ärligt talat ganska mesig ut i kläderna. För den som inte vet gör noanoa kläder inspirerade av typ 1890- t.o.m. 1940-talet. Det kan ju vara väldigt läckert, men kombinerar man fel kan det hända att man ser mer ut som någon typ av kolonial-brittisk, Skagen-målare, mustig-rosenträdgård, that kind of tant. Inget ont om tanter. Men. Var sak har sin tid.

Nej, det blev ingen affär, jag hängde skamset tillbaka varenda plagg. Jag sneglade på det stressade butiksbiträdet (hennes klädstil? se ovan) och pulade in alltihop i sektionen som jag gissar gått under arbetsnamnet "blått, uppklätt" eller liknande vid hängningen. Efterår kände jag mig lite tom, lite snopen, men också lättad. Jag visste att om jag hade handlat något trots mitt nyårslöfte så hade jag känt mig lite smutsig. Jag hade tvångsburit plagget dagligen tills det föll sönder i trådar, för att bevisa för mig själv att jag VERKLIGEN behövde just en sån.

Det värsta är att det inte var moralen som stoppade mig. Det var att jag såg ganska mesig ut i kläderna.

Nu börjas det

I år ska vi snåla, spara, gneta och tacka nej. Vi ska lappa och laga, vi ska återvinna och ge bort. Vi ska rota i containrar, vi ska låta gågatan gro igen, vi ska bojkotta gallerian. Vi ska skona miljön och vi kommer att bli rika på kuppen. Jag talar om mig och mitt nya alter ego: ja, hon har inget namn ännu, men hon är den moderna människan. En Emma för 2008.

Allt ovan gäller för prylar och kläder, men även för vänner och fenomen. Allt jag älskat och ratat ska rotas fram och dammas av. Med ömsinta händer ska jag putsa av en bortglömd vän, ett slocknat intresse, hopklibbade målarpenslar, en dammig skivback. Allt är förlåtet!

Det kommer inte att bli någon dans på torkade sparade dammiga gamla rosor som jag fått på en teaterpremiär i åttan. Jag älskar, älskar, älskar att shoppa, och det är egentligen den enda talang jag har har låtit utveckla de senaste åren. Jag är lat. Jag kan spendera timmar på tradera, facebook eller vid teven. Jag blir svettig vid tanken på att ringa till folk jag inte ringt på åratal. Jag kommer att göra allt för att få tillfälle att fuska. MEN! Mitt nya alter ego ska väga upp och stå emot, det är härmed hennes uppgift och hon kommer att bli proffs på det.

ÄR NI MED MIG????