This is how it works: you feel a little worse

Åhå. Bieffekterna av min avvänjning har redan börjat visa sig. Det är smärtsamt och befriande på samma gång.

Jag har provat kläder igen men inte köpt nåt.

Jag har vridit och vänt på antika champagneglas. De kråmade sig och blänkte i skenet av en trearmad trefärgad golvlampa som jag också ville ha (bara 1.100:-) men inte en krona undslapp min kyska pengabörs. Nollkonsumtion, for real.

Bieffekterna sprider sig till livets alla områden, några av dem åtminstone. Eller så var det festen i lördags som något inom mig blev alldeles förlöst och återuppväckt, jag som inte fått festa på riktigt på hela hösten. Eller så är det vår-paniken som kommer efter vinterdeppet och terminsslut-stressen, som får mig att börja tänka igen, på gott och ont. Jag har iaf legat vaken en massa nätter och flera helt sjukt bra projekt har kommit till mig då. Den lille konstnären i mig har alltså vaknat. Jag tror det är mitt shoppingfria alterego som tar form och gör sig hörd, fösiktigt, steg för steg. Jag älskar henne.